Transportbandets historia
Låt oss göra en resa tillsammans bakåt i tiden, för att uppleva transportbandets fascinerande historia. Man ser dagens krav som självklara för nästan alla slags produktionslinjer, men transportbandet har genomgått en lång och slingrande utveckling under århundraden.
Unlike the invention of the light bulb, the creation of the conveyor belt cannot be pinpointed to an exact date or even attributed to a specific inventor. The term “conveyor belt” stubbornly refuses to be narrowly defined. According to the Encyclopedia Britannica, it is simply: ”One of various devices that provide mechanized movement of material, as in a factory.” Or, to rephrase: ”The technology of continuous transportation”.
Till skillnad från uppfinningen av glödlampan kan man inte ange något exakt uppfinningsdatum, inte ens vem som gjorde det. Begreppet ”transportband” är praktiskt taget omöjligt att ge en konkret definition. Enligt Encyclopedia Britannica är definitionen denna: ”En av olika anordningar som levererar mekanisk förflyttning av materiel, t ex i en fabrik.” Eller om vi så vill: ”Tekniken bakom kontinuerlig transport.”
Begreppet kontinuerlig produktion betyder helt enkelt att maskiner och arbetsplatser på en fabrik har ordnats på ett sådant sätt som definieras av den tekniska produktionssekvensen. Det är inte ett absolut krav att transportbandet används i själva processen.
Monteringslinjer med transportband är inget annat än idén om kontinuerlig produktion fram till färdigställandet. Här transporteras materielen från en produktionsstation till nästa med hjälp av transportband.
Detta innebär att de enskilda stationerna är beroende av varandra vad gäller timing, vilket innebär att transportbandets hastighet måste vara perfekt samordnad. Varje station måste vara konstruerad så att processen går framåt i en bestämd ordning.
Dagens transportband
I början var transportbanden extremt enkla och användes ofta till transport av säckar med spannmål över korta avstånd. Basen var då en träskiva med ett band ovanpå, tillverkat av läder, tyg eller gummi. Detta system var mer än tillräckligt för transport av bulkförpackningar från en plats till en annan.
Utifrån ett patenträttsligt perspektiv vore det rätt att se Oliver Evans från Delaware som pappa till det moderna transportbandet. Denne amerikanske uppfinnare gjorde sig ett namn med uppfinningar inom textilindustrin och senare med utvecklingen av ångmaskiner tillsammans med den skotske uppfinnaren James Watt.
Hans viktigaste uppfinning är emellertid den helautomatiska mjölkvarn han patenterade 1790. Denna nya tekniska lösning för transport av kvarnprodukter bestod av transportörer med hinkar, skruvtransportörer och naturligtvis transportband.
I takt med industrialiseringen, som i England inleddes under andra halvan av 1700-talet, fick transportbanden en allt viktigare roll inom industriell produktion. Många industrier uppmuntrades av militären och skaffade dessa tids- och pengabesparande transportsystem, inklusive slakterier och bagerier. Det första ångdrivna transportbandet togs troligen i drift 1804 hos brittiska flottan – det användes för produktion av skeppsskorpor med extremt lång livslängd.
Inom fordonsindustrin var det, tvärt emot vad många tror, inte Henry Ford som lanserade monteringslinjen, utan Ransom Eli Olds, grundare av märket Oldsmobile. Hans konstruktion av en kontinuerlig monteringslinje patenterades 1901, och hans företag var det första att lansera serieproducerade bilar i stora volymer på marknaden. I stället för att använda transportband transporterade man karosserna från en produktionsfas till nästa på träpallar. Denna teknik med palltransport används än idag.
Ludwig Roselius var troligen den förste europé som använde transportband. Han öppnade ett kafferosteri i Bremens hamn 1907 med namnet Kaffee HAG, och kunde på så vis öka produktionen till 6500 kg.
1913, tio år efter det att Ford Motor Company bildades blev Henry Ford den förste biltillverkare att använda transportband i produktionen av T-Forden. Henry Ford och hans medarbetare hade studerat det uppenbara genombrottet vad gäller effektivitet och produktivitet som följde på den nya tekniken i slakterier i Chicago och Cincinnati. Införandet av den nya tekniken ledde till sensationell minskning av produktionstiden för en T-Ford – från tolv och en halv timma till 1 timma och 33 minuter!
Det behöver naturligtvis inte sägas att det handlade om mer än att bara installera några få transportband från en dag till en annan. Faktum är att det tog hela fem år att införa alla nödvändiga förändringar vid Ford Motor Company, och ett antal mycket envisa tekniker som sattes på denna svåra uppgift att optimera planeringen och utvecklingen.
För varje nytt framsteg i produktionen tog man fram nya transportbandslösningar, och med en så forcerad utveckling förblev det naturligtvis omöjligt att ta fram en statisk definition av transportbandet. Utvecklingen har i stället lett varje industriområde framåt in i en framtid som alltid är mer innovativ än det förflutna.
