Optimal drivkonfigurering för plastmodulband
Plastmodulband drivs i princip som en cykelkedja – men av en elektrisk motor i stället för med muskelkraft. I de flesta fall saggar bandet på en eller flera platser efter drivhjulet, oftast med ett inbördes avstånd mellan saggningarna på mellan 0,8 och 1 meter. Denna saggning skapar en liten töjning pga bandets vikt på drivhjulen. Detta kallas backtöjning och är viktigt för att säkerställa rätt ingrepp mellan band och drivhjul.
I min roll som hjälpande tekniker ser jag ofta anläggningar med bristfälligt grepp i drivhjulet. I de flesta fall 
beror detta på för låg backtöjning, vilket gör att bandet lätt hoppar över tänder på drivhjulet och tappa greppet.
Optimal drivkonfigurering
Säkerställ optimal drivkonfigurering genom att välja rätt tandhjul för att minimera polygoneffekten (se tidigare artikel: Vad är polygoneffekten?. Medelstora tandhjul med mellan 12 och 28 tänder är normalt att föredra. Större tandhjul med fler än 36 tänder rekommenderas inte, eftersom kombinationen av band och drivhjulstolerans kan leda till ingreppsproblem.
Fortsatt korrekt ingrepp säkerställs om bandet ligger an runt drivtandhjulet över en vinkel på mellan 180 (min) och ungefär 200 grader. Man kan enkelt bättra ingreppet genom att komplettera med en brytrulle eller rullar som trycker ner bandet nära drivhjulen.
Saggning
I system med ”omegadrivstation” och centralt placerad drivning ska avståndet mellan drivhjulen och brytrullarna vara så kort som möjligt. Det är viktigt att bandet inte kläms mellan rullarna. Det värsta förhållandet är när drivaxeln är mycket lågt placerad och saggningen är mycket liten. Problemet med detta är att vikten på den saggade delen av bandet är mindre än vikten på bandsektionen som ligger an mot drivhjulen. Saggningen kommer i så fall att hänga runt drivhjulen och orsaka förlorat ingrepp.
Vill du veta mer om detta? Du kan ladda ner de tekniska riktlinjerna för modulplastbanden HabasitLINK eller kontakta mig via e-post till expert.blog@habasit.com.
